Årets julkrönika

Tillbaka från julfirande i norr funderar jag nu på året som gått. Lite lagom sådär. Man ska ju inte analysera för mycket. Ärligt talat så minns jag inte så väl om det jag tror hände i år faktisk hände i år eller om det var förra året. Eller året dessförinnan. Vad detta beror på vågar jag inte analysera närmare. Kanske är det åldern...? (Läste Mike Gayles "Konsten att fylla trettio" under julhelgen och identifieringsgraden var oroväckande hög). Eller är det helt enkelt så att det aldrig händer något nytt? Som Croneman skrev i sin årskrönika i DN: "Ungefär lika mycket, eller lika lite, har hänt, och innehållet i det inträffade påminner starkt om innehållet från i fjol." Så för att vara på den säkra sidan innefattar härmed årets tillbakablicksanalys bara det som hänt under den senaste veckan:

Årets musikupplevelse var nog för mig en norrländsk version av O helga natt framförd under julottan i Vindelns kyrka tidigt på juldagens morgon av en grånad man med så säker och vacker stämma att till och med den uppenbara bristen på snö blev ett mindre påtagligt problem.

Årets citat kommer från mormor som på julafton mitt under pågående Kalle Anka-andakt bryskt tar fjärrkontrollen framför alla som i knäpptyst vördnad sitter och tittar och säger: "Ska jag se efter om det är nåt på 2:an?"

Årets film-som-man-sett-hundra-gånger-men-ändå-måste-se-igen-bara-för-att-det-är-JUL blir nog Love Actually (tidigare års kandidater som slagits om titeln har varit Ensam Hemma och Sound of Music, dessa finns självklart även med i år men jag kände att det behövdes lite förnyelse).

Årets bok blir nog "Ernstologi" av Björn Höglund & William Oudhuis med Ernst Kirschteiger-citat som jag fick i julklapp. Mycket passande till en person som nyligen yttrade bla "det finns inget skönare än en nyslipad vägg" när hon målade om i lägenheten.

Nu vill jag bara önska er alla ett gott slut på den gamla året och hopp om ett gott nytt!