Upplyftande vinterpoesi

Jag sitter i skolan och huttrar. Fryser. Vintern är på väg nu. Mot slutet av veckan ska snön komma även till Stockholm. För att illustrera den nalkande kylan bjuder jag här på ett utdrag ur min favoritpoet Bruno K Öijers upplyftande och livsbejakande dikt Ishjärtat:

Järnkättingar
av grått dis
hängde ur himlen
och slog mot husfasaderna
ett stelt
uttryckslöst ansikte
öppnade sitt gap
och sjönk långsamt tillbaka
genom någons ådror
rann allt som är billigt
obegåvat och fult
asfalt och vägar slingrade sig
runt ett livlöst hål
och jag var ung
när jag bröt förlovningen
med detta djävulska land
detta avlånga ishjärta
detta sjuka
sadistiska urberg
där en ängel
aldrig satt sin fot